bitsandparts

Jag hade nästan glömt hur obehagligt jag tycker det är att frysa. Som tur är har det inte blivit så mycket av den varan nere i Mackeland. Visst har det varit lite kyligt sådär men inte som här. När jag åt frukost höll jag på att sätta teet i fel strupe - termometern stod på -18,3 grader.


Efter att ha haft en lång diskussion med mig själv bestämde jag mig till slut för att trotsa kylan och ta mig ut. jag ångrade mig redan innan jag hann utanför grinden men envisades med att gå en liten bit i alla fall. Efter 10 minuters promenad fick jag nog och gick hem och kröp ner under täcket. Där har jag tillbringat i stort sett hela eftermiddagen och bland annat slagit nytt rekord på tetris på mobilen =)

Kram kram

Nu sitter jag i Solberga med en massa julpynt runt omkring mig och 20 cm snö utanför fönstret. Min tanke var att jag skulle knåpa ihop det där sentimentala inlägget jag pratade om för några dagar sen, men jag vet inte ritigt vad jag ska skriva. Visst fanns det stunder under hösten när jag längtade hem men nu känns det som att det tog slut alldeles för fort.

Jag börjar väl att berätta lite om fredagen så får vi se vart det här inlägget slutar någonstans. Blazo och Ivo körde oss till ambassaden på morgonen och tog hand om våra väskor under dagen. På jobbet hade vi vårt sista möte med ambassadören och efter det plockade jag mest ihop grejer och slängde paper. Vår handledare bjöd på fredagsfika och hade fixat fantastiska bakelser och under fikat passade jag även på att säga hej då till Ermina. Strax efter tolv var det dags att stuva in all personal i bilar för att åka upp till residenset för att inta jullunch. När vi kom fram fick vi glögg och sen var det bara att hugga in på det fantastiska julbordet som Lasse hade fixat. Vi åt och skålade i lite mer än en timma och sen var det dags för mig och Ella att ge oss av. Innan vi gick hann vi med ett ordentligt kramkalas och vi fick dessutom varsin julklapp fran ambassaden.

Utanför residenset väntade Blazo och Ivo och de körde oss ut till flygplatsen. När vi kom fram till Alexander den stores flygplats (allt för att reta grekerna) visade det sig att vårt plan var försenat. Det blev en fika med grabbarna i ett rökgt hörn av flygplatsen och jag tror att det först då gick upp för mig att vi faktiskt skulle åka hem. Det blev många kramar innan jag och Ella var tvugna att gå igenom säkerhetskontrollen och in i väntrummet. Väntrummet är för övrigt ungefär lika stort som det som finns på Habo station - med andra ord not so big. En och en halv timma efter utsat tid kom planet äntligen iväg och en timma senare landade vi i Budapest.

Även plan nummer två var försenat och jag och Ella svor lite över att Malev och SJ verkade ha gått samma utbildning i konsten att aldrig vara i tid. För att fördriva tiden satte vi oss på ett av de där svindyra flygplatsfiken och jag fick snällt hosta upp med 62 euro för en liten fruktsallad och en drickyohurt.

Strax innan klockan tio på kvällen landade vi på Arlanda och inte heller denna gång var det min resväska som rullade ut på bagaebandet slarvigt ihopsatt med tejp och emballage. Jag är alltid övertygad om att det är min resväska som har gått sönder när det rullar ut en sån där ihoptejpad klump.

I ankomsthallen väntade pappa och bror och det var härligt att se dem igen. Både jag och Ella fick nog en smärre chock när vi kom utanför dörrarna och insåg hur kallt det var. Varför envisas vi svenskar med att bo här i kylan? Vi packade in våra väskor i bilen och körde in mot stan för att lämna av Ella och sen vidare ut på motorvägen söderut. Efter fikat i Nyköpingsbro somnade jag i baksätet och vaknade inte förrän vi svängde in på Anders gata i Jönköping. efter att ha lämnat av honom åkte v vidare mot Solberga och klockan fyra på morgonen parkerade vi så äntligen utanför pappas hus. 

Det blev en lång reseberättelse men nu vet ni i alla fall att jag är hemma igen. Idag ska jag rota runt på grannens vind i förhoppningen att hitta lite mer vinterkläder och sen ska jag slå in julklappar. Som ni märker får det sentimentala inlägget vänta lite och om jag förstår Sanna rätt så gör det inget att det kommer komma ett inlägg till framöver ;)

Vad hittar ni på idag förresten? Fjärde advent och allt....

Kram kram

Nu tror jag att det mesta är nerpackat. Det som är kvar är grejerna i badrummet och kläderna jag har på mig och det är nog bäst att vänta med att packa ner dessa saker ett tag till. Vår hyresvärd ska snart komma förbi och inspektera lägenheten och efter det borde allt vara klart för avfärd i morgon.

Dagen på kontoret har mest gått åt till att slutföra saker och jag har även skickat iväg mitt sista telemeddelande till Stockholm, Bryssel och några andra ambassader. Vi har dessutom fått in en bokhylla på vårt kontor idag. Vi har sagt till att vi behöver en för vi har samlat på oss en hel del papper och pärmar men det har inte blivit av förrän idag, näst sista dagen. Ja, bättre sent än aldrig som det brukar heta =)

Vår handledare bjöd oss på lunch idag och på eftermiddagen hade jag mitt avslutningssamtal med honom. Han tyckte att jag hade gjort ett jättebra jobb och att "de inte hade klarat ordförandeskapet utan oss". Kul att höra!

I morgon kommer Blazo och Ivo och hämtar oss på morgonen och kör oss till ambassaden. Väl där tror jag inte att jag har så mycket att göra förutom ett möte med ambassadören på morgonen. Vid tio är det dags för det sista fredagsfikat och strax efter tolv är det avfärd mot residenset för jullunch. Med andra ord är det mest ätande på schemat. Blazo och Ivo har lovat att köra oss till flygplatsen och kommer och hämtar oss efter lunchen. På vädret har de sagt att det ska komma snö i morgon och med tanke på de skräckhistorier jag har hört om försenade flyg blir jag lite orolig.

Om allt går som det ska får jag se min kära pappa imon kväll på arlanda. Nu ska jag gå en runda till i lägenheten och se så att jag inte har glömt något.

Kram kram

Jag tror inte att jag har berättat om mitt lilla projekt jag har haft här hemma i lägenheten...eller också har jag det. Skulle inte förvåna mig om jag redan har passat på att skryta med det. Hur som helst.

När vi flyttade in i augusti (tänk att det var så länge sen) hittade jag en liten stackars torkad krukväxt på balkongen. Jag bestämde mig där och då för att jag skulle rädda den stackaren och har sedan dess skött om den. För någon månad sen fick den flytta in från balkongen och nu står den i vårt vardagsrum.

Jag vet att jag tog en bild på den i augusti men jag gissar att jag har slängt den för nu hittar jag den inte men så här såg den ut efter två månader.




Idag ser mitt lilla skötebord ut så här;




Fint va? Nu är ju den stora frågan hur det ska gå för min lilla blomma när jag flyttar. Kommer den att bli lämnad åt sitt öde eller flyttar det kanske in någon ny som kan ta hand om den. Antagligen kommer jag aldrig få veta hur det går för den...

Som jag berättade innan så har de satt upp en stor gran på torget här i stan. Från början var jag lite skeptisk (ja det är jag väl egentligen fortfarande) men nu har jag sett den i mörker och då är den lite finare. Men jag tycker nog att det hade varit finast med en riktig gran trots allt.

Eller vad tycker ni?







Kram

Som vissa av er uppmärksammade (Malin) så blev det aldrig av att jag la upp några bilder igår.  Men nu har jag lagt in dem på datorn så att även nu kan få se vårt fantastiska luciatåg. Korten är lite suddiga men det får ni helt enkelt skylla er själva att ni inte släpade er hit och såg det live. 

Klockan 18.30 släcktes lamporna och vi gjorde entre... 




Ambassadören håller tal. Jag står precis bredvid honom och lyssnar uppmärksamt.


Ambassadören godkänner tåget. Ella står till vänster om lucia och jag står lydigt kvar på min plats...längst till höger.


Som sagt, hela luciamottagningen gick bra och alla var nöjda. Lasse och Ivo jobbade under mottagningen och Blazo kom dit också så det var roligt.

När allt var slut hjälpte vi till och städade och sen var det fyra trötta vänner som gick hem i natten...

Ingen svimmade, ingen snubblade och ingen satte eld på något eller någon. Med andra ord gick luciatåget bra. Jag lägger upp lite fler bilder i eftermiddag när jag kommer hem.



Hoppas ni får en bra dag allihop!

Kram kram

Idag är det så äntligen dags för det omtalade luciafirandet att gå av stapeln. Vi har lucia-möte på ambassaden 9.15 och efter det ska jag och Ella följa med bort till operan för att hjälpa till att förbereda. Lasse och Ivo kommer också vara där och jobba så det blir nog roligt. Ivo ska vara med och servera i kväll och har hjälpt Lasse med några av förberedelserna. Jag tycker att det är jättekul att han ska vara med på mottagningen! Jag och Ella har försökt driva igen strut-krav på alla i serveringspersonalen med men än så länge har det inte riktigt gått igenom. men visst hade det varit lite roligt om de alla hade stjärngossestrut?!

Jag hade jättesvårt att somna igår och är därför helt förstörd idag...kan det va lucianerverna som spökade =)

Hoppas ni får en bra dag!
Önska oss lycka till...målet är att inte snubbla, svimma eller sätta eld på något!

Kram kram
 

Snart är sista söndagen i Makedonien över och det känns lite konstigt att det snart är dags att åka härifrån. jag ska vänta med att skriva ett sentimentalt inlägg om hur mycket jag kommer att sakna alla här, både de underbara mackarna vi umgås med, de andra på ambassaden och självklart min underbara sambo. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Vad skulle jag ha gjort utan henne?! Ella kommer jag ju att träffa igen (även om vi kanske inte kommer att sitta och sucka över varsin tallrik havregrynsgröt klockan 6.45 på morgonen. Som sagt, räkna med att det kommer ett sentimentalt inlägg snart.

Igår var vi ute med Lasse och mackarna och vi började kvällen på en bar där vi beställde in lite plockmat och vin. Stället ligger i ett vanligt hyreshus och baren är i en av lägenheterna så det känns lite som om man sitter hemma hos någon. Efter några timmar gick vi vidare till en nattklubb där vi dansade en massa. Kvällen slutade med att Ivo och Blazo sov över och idag på morgonen var Blazo iväg och köpte bakis-frukost (Burek) till oss. Burek är så mycket godare än pizza och man får i sig minst lika mycket fett och kalorier, toppen bakismat med andra ord!

Idag har jag inte gjort så mycket. Tvättat lite, varit iväg och fikat och försökt skriva lite på min praktikrapport. Skrivandet går väldigt segt och jag förstår inte alls tjusningen med organisationsteorier.

I morgon är det dags för det omtalade luciatåget och antagligen kommer vi att tillbringa halva dagen på operan och hjälpa till att förbereda inför mottagningen. Jag kan fortfarande inte alla texterna så det får nog bli att mima lite snyggt emellanåt för min del.

Hur har ni firat tredje advent och lucia?

Kram kram

Den lilla snön som fanns idag på morgonen försvann snabbt och nu är det istället något slags öststatsväder ute med regn och grå himmel. Kanske inte så snällt att kalla det för öststatsväder men det är ungefär så jag tänker mig att det var under kommunistiden i Ukraina. Stämmer säkert inte och är det någon som tar illa upp så ber jag om ursäkt.

Min lilla tur på stan gick bra och jag kom faktiskt hem med både en julklapp och en liten present till mig själv :) Jag blev dessutom uppringd av inte mindre än två personer hemmifrån varav en berättade att det förhoppningsvis kommer att dyka upp ett litet kuvert till mig nästa vecka. Håll tummarna att postgången funkar som den ska så att det hinner hit innan jag åker.

På väg ner till stan passade jag även på att titta in i den ortodoxa kyrkan som ligger mitt i stan. Jag har gått förbi den hur många gånger som helst och tänkt att jag vill gå in och titta innan jag åker hem. Så idag gjorde jag slag i saken. Kyrkan var jättevacker innuti och det var fullt med stora ikoner som stod utmed väggarna. Överallt fanns levande ljus och det låg stora mattor på golven. Kyrksalen var nästan helt rund och de bänkar som fanns stod utmed väggarna. I taket hängde den största kristallkrona jag någonsin har sett, den var ungefär lika stor som en mindre bil...och vägde säkert lika mycket. Jag vågade inte ta några bilder inne i kyrkan men såhär ser den ut utifrån





Förretsen; mataffärerna hemma brukar ju ha smakprov lite då och då...Det har de här med och de bjuder inte bara på mat. Idag kunde man provsmaka inte mindre än två olika sorters viner! Tänk vad bra om systemet kunde börja med något sånt.

Kram kram

Igår var turen äntligen kommen till oss på ambassaden att bli vaccinerade mot svininfluensan. Jag har fortfarande lite svårt med det där namnet - svininfluensan. Som om det inte räcker med att man antagligen blir skitdålig om man får det, man ska även få en diagnos som heter något med svin i. Fågelinfluensan kan jag ta, fåglar är ett ok djur att bli förknippad med, men gris! Kunde de inte döpt den till något snyggt eller lite coolt istället så att man utan att skämma ögonen ur sig faktskt kan säga vad som är fel på en om man blir sjuk. Jaja, förhoppningsvis så slipper jag ju oroa mig över det här nu med tanke på att jag har fått min spruta.

Klockan 14.30 igår var det uppställning utanför ambassaden för avresa mot hälsokliniken där vaccineringen skulle äga rum. Vi packade in oss i tre bilar och sen bar det av ut i Skopjetrafiken. Att köra bil här är milt uttryckt en utmaning och att dessutom försöka följa efter någon annan utan att i förväg veta vart färden ska sluta är om möjligt en ännbu större bedrift. Efter mycket slalom, tutande och säkert någon trafikföreseelse kom vi till slut fram till kliniken. Huset såg ut ungefär som ett stort, gammalt hyreshus och jag föreställde mig att det antagligen fanns fler svinbaciller där inne än utanför byggnaden.

Efter att ha samlat mod följde jag med de andra upp till tredje våningen och in i något som såg ut som ett kombinerat kontor och väntrum. De madrasserade dörrarana skrämde mig en aning och jag undrade i mitt stilla sinne om någon skulle höra oss skrika där innefrån. En doktor och två sköterskor (varav en påminde läskigt mycket om lärarinnan i Simpson) kom in och berättade på makedoniska och knagglig engelska att vaccinet behövde värmas upp till rumstemperatur och att det skulle ta ca 10 minuter. under tiden vi väntade blev vi som inte hade våre gula vaccinationskort med oss ombedda att lämna ifrån oss id-kort så att sköterskorna kunde skriva ett intyg till oss.

När väl vaccinet var klart gick det fort. Först fick tjejerna följa med doktorn in i ett angränsande rum för att få varsitt stick och efter det var det killarnas tur. När alla var vaccinerade var det dags att dela ut intygen och ge tillbaka id-korten. En uppgift som visade sig vara krångligare än vad man först skulle kunna tro. Ella hade döpts om till Ella Sjedin (ska vara Sjödin) och min handledare och hans fru hade ofrivilligt fått en ny familjemedlem - Annelie Kollett. Efter lite trixande kom vi tillslut därifrån med varsitt intyg med våra namn och en ömmande arm.

Jag har hört att vissa har blivit dåliga av vaccinet men än så länge känner jag ingenting. Håll tummarna att det förblir så!

I natt vaknade jag av en massa buller och bång och folk som skrattade. Hade jag varit hemma hade min första tanke varit att det var några som var på väg hem från krogen eller en sen efterfest. Under min tid här har jag lärt mig att det inte är fulla människor som för mest oväsen på nätterna. Här är det istället sopgubbarna som stör vid 4-tiden på morgonen. Eftersom gatorna är ganska små och det är fullt med bilar överallt kommer de inte fram med sina stora lastbilar någon annan tid på dygnet. Jag undrar bara vad det man kan ha att vara glad åt om man jobbar vid denna okritliga tid. Antagligen skrattar de för att de gör en massa extra oväsen med de stora sopkärlen bara för att jävlas. Det kan inte finnas någon annan orsak till att tjoa och tjimma så dags.



Ser ni sopkärlen i nedre högra hörnet? De är av metall och vill man kan man föra ett himla liv med dem!

Förresten, bilden är tagen kl 7.20. Ser ni vad ljust det är ute? Kommer sakna att ha klarblå himmel vid klockan åtta på morgonen trots att det är mitten av december. Mackarna har det inte så dumt alla gånger.

Kram kram