bitsandparts

Nu sitter jag i Solberga med en massa julpynt runt omkring mig och 20 cm snö utanför fönstret. Min tanke var att jag skulle knåpa ihop det där sentimentala inlägget jag pratade om för några dagar sen, men jag vet inte ritigt vad jag ska skriva. Visst fanns det stunder under hösten när jag längtade hem men nu känns det som att det tog slut alldeles för fort.

Jag börjar väl att berätta lite om fredagen så får vi se vart det här inlägget slutar någonstans. Blazo och Ivo körde oss till ambassaden på morgonen och tog hand om våra väskor under dagen. På jobbet hade vi vårt sista möte med ambassadören och efter det plockade jag mest ihop grejer och slängde paper. Vår handledare bjöd på fredagsfika och hade fixat fantastiska bakelser och under fikat passade jag även på att säga hej då till Ermina. Strax efter tolv var det dags att stuva in all personal i bilar för att åka upp till residenset för att inta jullunch. När vi kom fram fick vi glögg och sen var det bara att hugga in på det fantastiska julbordet som Lasse hade fixat. Vi åt och skålade i lite mer än en timma och sen var det dags för mig och Ella att ge oss av. Innan vi gick hann vi med ett ordentligt kramkalas och vi fick dessutom varsin julklapp fran ambassaden.

Utanför residenset väntade Blazo och Ivo och de körde oss ut till flygplatsen. När vi kom fram till Alexander den stores flygplats (allt för att reta grekerna) visade det sig att vårt plan var försenat. Det blev en fika med grabbarna i ett rökgt hörn av flygplatsen och jag tror att det först då gick upp för mig att vi faktiskt skulle åka hem. Det blev många kramar innan jag och Ella var tvugna att gå igenom säkerhetskontrollen och in i väntrummet. Väntrummet är för övrigt ungefär lika stort som det som finns på Habo station - med andra ord not so big. En och en halv timma efter utsat tid kom planet äntligen iväg och en timma senare landade vi i Budapest.

Även plan nummer två var försenat och jag och Ella svor lite över att Malev och SJ verkade ha gått samma utbildning i konsten att aldrig vara i tid. För att fördriva tiden satte vi oss på ett av de där svindyra flygplatsfiken och jag fick snällt hosta upp med 62 euro för en liten fruktsallad och en drickyohurt.

Strax innan klockan tio på kvällen landade vi på Arlanda och inte heller denna gång var det min resväska som rullade ut på bagaebandet slarvigt ihopsatt med tejp och emballage. Jag är alltid övertygad om att det är min resväska som har gått sönder när det rullar ut en sån där ihoptejpad klump.

I ankomsthallen väntade pappa och bror och det var härligt att se dem igen. Både jag och Ella fick nog en smärre chock när vi kom utanför dörrarna och insåg hur kallt det var. Varför envisas vi svenskar med att bo här i kylan? Vi packade in våra väskor i bilen och körde in mot stan för att lämna av Ella och sen vidare ut på motorvägen söderut. Efter fikat i Nyköpingsbro somnade jag i baksätet och vaknade inte förrän vi svängde in på Anders gata i Jönköping. efter att ha lämnat av honom åkte v vidare mot Solberga och klockan fyra på morgonen parkerade vi så äntligen utanför pappas hus. 

Det blev en lång reseberättelse men nu vet ni i alla fall att jag är hemma igen. Idag ska jag rota runt på grannens vind i förhoppningen att hitta lite mer vinterkläder och sen ska jag slå in julklappar. Som ni märker får det sentimentala inlägget vänta lite och om jag förstår Sanna rätt så gör det inget att det kommer komma ett inlägg till framöver ;)

Vad hittar ni på idag förresten? Fjärde advent och allt....

Kram kram