bitsandparts

Om mindre än en timma ska jag befinna mig hemma hos Daniel på ambassaden. Anledningen till detta är att det idag är dags för det första tillfället att öva inför luciafirandet som går av stapeln den 14 december. Med anledning av att utbudet av svenskar här i stan är minst sagt begränsat har alla svenskspråkiga på ambassaden mer eller mindre tvingats till att vara med i luciatåget. Vi har fått ut en liten lista på vad vi ska sjunga och det blir de gamla vanliga sångerna så det ska förhoppningsvis inte vara så svårt att lära sig.

Undrar egentligen hur många luciatåg jag har varit med i? Jag vet i alla fall att senast jag var lucia var nån gång under dagis. Den som är lite insatt i det här med luciautnämningar kan då genast räkna ut att jag aldrig har blivit vald till lucia. På dagis fick nämligen alla som ville vara lucia var det. Under låg-och mellanstadiet var det där med att bli vald till lucia en ganska stor grej bland tjjerna i klassen och det började redan i november spekuleras i vem som skulle kunna tänkas bli lucia just det året. Diskussionerna gick vilda på rasterna om lucia skulle vara ljus eller mörkhårig, om hon borde kunna sjunga solo eller om det räckte med att hon läsa en dikt, om det borde vara en lång tjej eller en kort, hur långt hår hon borde ha..osv. Ja, ni fattar poängen...det var med andra ord ett himla liv om det där med valet av lucia. Det slutatde allt som oftast med att åtmindstonde en tjej blev gråtfärdig efter att valet offentliggjorts.

Jag är väldigt glad att den där hesten har lagt sig. Det hade ju kunnat bli en väldigt obehaglig situation här på ambassaden med tanke på att jag inte har blivit tillfrågad att vara lucia. Ella har inte heler blivit tillfrågad och som tur är verkar det inte som om hon har tagit det så hårt heller.

Man kanske skulle ta och öva lite innan det är dags att traska iväg...

Natten går tunga fjät runt gård och stuva....