bitsandparts

Då var jag hemma igen efter vår lilla promenad och efter att jag har skrivit mitt inlägg tänkte jag gå och lägga mig och vila lite. Det tar på krafterna att srosa på stan ska ni veta.

Både jag och Ella tog med oss lite plugg och så gick vi för att leta upp ett fik. Vi hittade ett som var jättemysigt och som inte låg så väldigt långt ifrån där vi bor så det blev en fika och lite plugg där.




Jag har som ni ser fortfarande inte gått över till att bli en fullfjädrad kaffedrickare och idag blev det lite te istället. Det är ju faktiskt så mycket godare än det där svarta beska. När jag satt och läste på fiket så började jag fundera lite på min bok. Inte innehållet dock, vilket antagligen hade givit mer i studiesyfte, utan omslaget. Jag undrar lite hur de här människorna tänker som jobbar med at ta fram omslag till kurslitteratur. Som ni ser så handlar min bok om organisationsteorier och språket i den är så där lagom torrt och tråkigt, precis så som man tror att en bok med en sådan titel ska vara. När jag satt där och läste så började jag undra vad de hysteriska färgerna gör på framsidan. Framsidan ger i alla fall inte mig intrycket av att författaren här kommer att presentera några revolutionerande ideer som kommer att göra det lättare att organisera, stabilisera eller styra en offentlig verksamhet. Framsidan förmedlar enligt mig ingen som helst ordning och reda, snarare tvärtom. Man fråga sig om de hysteriska färgerna har valts just för att de är hysteriska och således krävs för att tanken med dem är att de ska fånga en läsares uppmärksamhet. Titeln i sig är ju kanske inget man står och köar efter direkt. Färgerna är kanske helt enkelt där för att "skapa intresse" som det brukar kallas. Eller så finns färgerna där för att väcka och hetsa elever. Jag, och många med mig, blir ofta väldigt trött av att läsa kurslitteratur och behöver då och då en liten paus. Tar man en paus från den här boken och slår ihop den möts man dock genast av de hysteriska färgerna som tycks skrika åt en att man ska öppna boken igen och fortsätta läsa. Ett annat alternativ är ju att Libris som ger ut boken haft ont om pengar och därför anlitat en fyraåring som illustratör. Ja, som ni märker så är frågona många och svaren få. Någon annan som har en ide om varför boken ser ut som den gör?

Efter att vi varit duktiga och pluggat en liten stund bestämde vi oss för att gå in till stan en liten stund för att titta lite. Vi gick en sväng innne i ett av köpcentren och hittade till vår förvåning ett köpcenter inne i köpcentret. Köpcentret som låg inne i det stora centret verkade vara lite finare och ha lite dyrare affärer och på övervåningen i det fanns bland annat en vinbutik.




Inne i vinbutiken bjöd de på vin och snittar och dessutom satt en liten stråkorkester där och spelade musik och en man på höga styltor travade omkring bland kunderna.

Jag har sagt det förrutom och lär säga det igen.. De där mackarna allstå!